I garderoben med en triangel
Om jag hade stannat där
i det stora huset
ovanför backen
med utsikt över
arbetarkvarteren
Om jag aldrig hade
blivit vuxen
trillat nerför källartrappen
och stannat i växten
som pojken
med blecktrumman
kunde jag levt ett lliv
i en uppstannad verklighet
kunde jag varit
ett lillgammalt barn
som spelade på
en triangel
irriterat de vuxna
tvingat dem att le
och säga
"så duktig du är"
tvingat föräldrarna
att avmätt säga
"hon är SÅ duktig"
i all evighet
skulle vi levt lyckliga då
skulle inget annat
ha inträtt i våra liv
och skulle kaos aldrig
ha inträffat
med tiden stoppad
i en malpåse
lukten av kamferkulor
som påminner om
gamla garderober
då kunde jag varit kvar
där i pappas garderob
den som bara jag
men ingen annan
vet döljer alla
sanningar
sanningar som
ingen annan än jag
kunde tyda , kunde
stannat där
bland de gamla
yllerockarna från
tiden före kriget
och pappas mögliga
gamla
badrock
klingandes på
en entonig
triangel