I en värld byggd med millimeters precision går tankarna på skaparen som ligger bakom
och man känner sig plötsligt väldigt liten,
väldigt betydelselös.

Nästan så att man kan förstå, att människan i sin okunnighet ständigt strävar efter att förstå, så även jag

Ju längre upp på upplysningens stege man klättrar, ju mer förstår jag, vidden i hur lite vi som människor förstår

Kanske i all detta behovet föds, strävan efter att som människa göra sig betydelsefull i skapelsen genom att tro sig förstå något som man egentligen inte alls kan greppa, i alla fall inte genom den kunskap man som människa idag besitter

Och en vetenskap som från början syftat till att göra människans liv på jorden mer dräglig genom att söka sanningen om sin omvärld och försöka förbättra efter de observationer och slutledningar man gjort,
istället mer fokuserar på att försöka förklara teser och teorier som man under tidigare försök misslyckats med att bevisa

En blind tro på sagor skapad av individers behov av att känna sig betydelsefullare och större i ett universum alltför stort och djupt för deras ego att i sig självt bemästra, råder som allmän sanning hos en menighet alltför likgiltig eller lat för att själv falsifiera eller verifiera

Istället för att leta upp skaparen och se vilken betydelse Han i själva verket ger henne, och inta vår plats, varken mer eller mindre, i historien, i livet, i universum…fortsätter vi söka vårt ursprung med en känsla av förvirring, ensamhet och betydelselöshet, då vi inte är upptagna med att försöka fylla den tomhet som uppstår i en skapad varelse som kommit bort från sin skapare med ting och meningar som vi själva skapat

För att vara en generation och ett släkte alltför upplyst för att tro på så kallade sagor om Gud och Jesus har vi förbluffande lätt för att sätta vår tilltro till moderna sagor och myter. Myter som alltför ofta ställer mer krav på vår förmåga att tro på det mest osannolika av sannolikheter än vilken religiös skapelseberättelse som helst

En vetenskap ställer sålunda som krav; att man tror på den, varav benämningen ateist ständigt förbluffar mig

Inte så att jag på det minsta sätt är emot vetenskap

Jag är ju som tidigare nämnt troende ;-)

Jag tro att Gud skapat världen och allt därpå
Att Gud av kärlek till oss sände sin son Jesus för att försona oss med Honom
Jag tror också att det är dags för vetenskapen att inrätta sig efter de regler den satt upp för sig själv att följa, istället för att följa de strömningar som för tillfället anses vara politiskt korrekt i det samhället där den verkar

Det är ju trots allt bättre att veta att man tror, än att tro att man vet