Har man arbetat sig svettig, är öm i varje muskel,
i hårt och (o)tacksamt trädgårdsarbete,
och dessutom är sönderriven både till kropp och
själ, då kan man känna sig rätt nöjd.
Så nöjd att man tar några dagars "semester".
Visserligen kan det få gräsliga hortikulturella följder
men jag är beredd att ta den risken.
För den ovane trädgårdsodlaren vill
jag här sända ett varningens och maningens ord:
"lämna aldrig din trädgård utan tillsyn någon längre
stund! Den tar tillfället i akt och sprider sig över alla
tänkta gränser! Den skickar ut rötter, revor och frön
lite hur som helst! Den fraterniserar med oönskade
växter som flyttat över från grannens trädgård (en
granne som inte har samma "koll" på läget som du)
Den växer dig över huvudet, grenar och lövverk
tar oanade vägar i sin lust och vilja att nå sin
rätta längd och höjd! Kort sagt: en trädgård är mobil
och flexibel och ser aldrig ut som när du lämnade
den sist. Och det betyder ARBETE."
Så trots det och därför, lämnar jag alltihop
för några dagar. Reser till syrran för att vila upp mig
och betitta HENNES trädgårdsanträngningar.
Ska bli riktigt vilsamt och skönt.
Undrar om hon har whisky hemma?
Att sitta i en hammock med ett litet glas "starkt"
och glo på andras ansträngningar, VAD kan vara mer
vilsamt för själen?