sover jag inom dig
sover du inom mig
vi ligger och slumrar
har inte vaknat än
jag vet inte
att du ligger här
intill mig
men jag drömmer det
drömmer hur du drömmer detsamma
vi har somnat hos varann
ombord
på moderfarkosten
hon är SiRiS oRiGo
visar i speglarna samma bild
ser alla ögonen samma sak
famlar efter bröstet
hittar båda två
vilsenheten är
enda fasta punkten
visar tusen klockorna all tid i världen
det är hundra
det är ingenting
bara ord
Böckerna står perfekt ordnade
huller om buller. Huset har tusen vrår
de vrider sig likadant  
det är ett
följt av intet
och åter intet
nästan nu
nästan nu
en feber som snurrar så fort så det
aldrig märks
vår kropp är som förlamad
i invand yrsel
över att snart
behöva födas
nu
vi ligger och lyssnar tillsammans
nakna
någonstans i mörkret, strängarna vrider oss närmare bort
ligger vi i vakuum
väntar oss miraklet
spegelspöket
nynnar sina drömmar
synar dina sömniga
ögonvrår
i ramsors ro
ty tiden har inte börjat
ännu
genom rutorna syns
tystnaden
liknar lysande trådar i rymden
man kan inte
ta på dem
det är tomhet i vägen
fönsterglugg i väggen
vi ligger inglasade
i ett hål
inuti nu
varken innanför eller utanför
är vi
slumrandes
rumpa mot rumpa
dina bröst i min hand
all sanden har snart tagit slut
så gör den alltid
emellertid
någon kommer att komma
och vända på timglaset, det sker utanför
(vi är inuti,
innan)
illusionerna räddar oss åter
igen
de små bubblorna smälter ihop
med den stora Bubblan
i samlade banor
och där
nästan här
är rymdskeppet vårt hus
längs med ögonens ljus
SiRiS oRiGo förblir
intakt
hennes akvarium är kvar
simmar vi omkring där
i vår ensamhet
omsluter oss
i nya oändligheter