Himmel och pannkaka

Helvete och blodpudding

Ibland så får jag "frispel" när jag tänker på vilken väg jag ska välja! Himmel eller helvetet...
Vilken är tryggast, eller roligast, vilken utvecklar mig mest och vilken kommer alla omgivande gamar att gotta sig mest i??Vilken stig är den "breda" och vilken leder ner till stupet där framme?

Ambivalensen är total och jag vet inte hur många kretsar som brunnit i min hjärna. Inte blir jag så mycket klokare av att lyssna på alla "goda" råd jag får heller, och jag funderar ärligt över hur många som är genomtänkta.
Vänligt menade ord som får min hjärna att gå i spinn.

Försöker koppla bort hjärnan och låta hjärtat bestämma , eller i alla fall råda lite. Kanske blir valet enklare då, eller ska jag helt enkelt skita i att välja väg?

Bara låta livet leva som det vill, lita till universums allvetande öga. Ibland tror jag det blir bäst så och i andra stunder så får jag fullkomlig panik när de tankarna tar över mitt förstånd. Hur kan en fullt "normal" självständigt tänkande vuxen kvinna plötsligt befinna sig mitt i detta "sammelsurium" av tankar och känslor?

Inte ens med ord för att försöka bena i alla känslor så tycker jag mig komma någon vart. Nu är det guppigt, nu är det storm i hjärta , själ och hjärna.
Nu är det svårt och lätt, det är underbart och fasansfullt.
Jag känner mig levande och död, eller i allafall avtrubbad.

Det är väl det som är att leva....himmel och helvete