Vi tre i ett vintermörkt Malmö

Lutar vi våra huvuden mot bussens massiva fönster

Med 78-punk i våra öron och upprivna hjärtan ser vi ut över en värld som aldrig kommer att bli sig lik.


Det är jag övertygad om

Vi vet att du var med oss på färden

Du satt bara lite längre bort

De kala åkrarna gapar tomma och ingen av oss har lust att så nya frön

Du och jag förlitar oss till mörkret och den stillsamma natten

För om vi vaknar, kommer vi inse att du inte hann med.