Stormmolnen jagar mig
under en frusen måne
mina vingpennor bränns,

så skrämmande som
en ångestfylld symfoni
ryter havet utanför,

vindens tjutande lek
bland skummande
vågtoppar,

jaget fångat mellan
stampande bojar

endast fyrens ljusöga
klyver mörkret,

blinkar bort tårar av
salt,

jaget har blivit ett med
vågorna

och för evigt
bundet till allas moder
havet.