Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Den här dikten skrev jag när jag var i 18-årsåldern. Den ligger mig trots allt fortfarande varmt om hjärtat.


Omedveten

Omedveten.
Jag gick genom skärselden och trodde
jag blivit renad
Men jag var omedveten om den bit som
fanns kvar
En känsla
En tanke och allt jag trott om
mig själv blev till spillror.
Bilden passade inte längre och spegeln
talade en
Annan sanning.
Jag gjorde en helomvändning och lyckades
ändra på
Allt.
Jag är inte mig själv längre.
Hysteri och otrygghet har förvandlat
mig till
Oigenkännlighet.
Det anlete jag ser framför mig bär
Kärlekens Ansikte.
Det är så sårbart och så främmande.
Nej...Detta kan inte vara
Jag...




Fri vers av jacqueline
Läst 231 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-06-30 14:49



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

jacqueline
jacqueline