|
tack, per, ulf, ari, lily, mel, lili och alla ni andra.
för att jag fick låta älven för en stund.
Älven
jag sitter i en sänka
en brygga framför ett berg
som om någon ville vägra
hela horisonten
just för att vi borde vara
tacksamhet begär inte mer
och någon ber mig ligga
vi är lamm
men alla vill inte
det är nog så
att det där oljudet sparkar på sig själv
kanske bara denna kväll
doktor doktor
vingar vrider olja
kanske bara denna kväll
och mående är tecken på mänsklighet
ja, så får det bli
det är juli, begynnelse
men jag ser er som
'august and everything after'
och vågade jag
så skulle jag ta upp gitarren
för de där ärliga dropparna i strupen
och för ert sätt att använda vinden
det omaskerade i att snubbla och le
alla blir vi lysta och lystna
åtminstone i höst
vi är prags gator
det vackra i älskaren
han som vägrar att släppa taget
för att han aldrig lärt sig
att cynismera
det fasta i ett grepp
och jag känner det
redan i första handskakningen
i den genomborrande blicken
den som letar uppriktighet
och frågar efter frågor
jag känner hur mullret vaknar
och hur det vemodiga allvaret
älven i mig, ska få omfamnas
av någon, några
som varit där och tillbaka
mer än en gång
jag lyssnar storögt
fast mest kisande
som om det vore förgörande att tillåta mig
som om dammen och reservoarerna är till någon nytta här
snart ska det blåsa
någon annanstans
än inuti mitt vita moln
jag lyssnar
på mannen i vita hatten
det ligger ett skadat lugn
något pendlande fast där
en ljuvlig visdom täljd i trä
och jag skäms en aning
så som jag lärt mig att göra
för att mina är mer vita
och för att jag aldrig varit patient x
senare såg jag mina tvagade år
mellan koppar kaffe
vid ett enkelt köksbord
för ditt sätt att ta plats
genom att tilllåta andra rymd
jag grät när du läste
jag vet inte om någon såg
men jag grät när du läste
för älven i mig,
för mammas tysta nekande tvekande
allt det där som sades i motvind
den talande tystnaden förlöstes
i texten om texten
och jag undrar
om det var vinterkrigets stygn
de som fick sitta kvar
eller bara naturen i naturen
myggorna i tornedalen
och någons trevande över linningen
någonstans ovan sjöarna
jag kunde ha varit myren
och hjortronen i mammas hand
jag kunde varit obstinat
hukad vägrande i gummistövlar
men jag var sliten loss
och väckt
om än för en studie i sekund
när skvalpandet av människan
det långa vita håret
urkraft vadade upp ur mälaren
jag såg evolutionen
den vackra sidan av sidan
och idag önskar jag ännu
att jag får förbli den jag är
eller åter lite till
jag vågade lyssna längre
än erfarenhetsbucklor
jag såg mina egna
de där frågorna
buren identitet
Övriga genrer
av
Pah
Läst 781 gånger
och
applåderad av 25 personer
Publicerad 2009-07-02 23:57
|
|
Marlboroman/Hg
Väljer. Skriva kort? Skriva långt? Väljer kort: Oao!!!
2009-07-11
|
|
|
Ex¤animo
lätt,
att flyta med
lätt, att se
men ändå
blunda
2009-07-05
|
|
|
Mikael Lövkvist
Oerhört vackert skrivet i sin innerlighet, och kärlek till dina vänner, och till återupptäckten av ditt liv. Jag blev djupt rörd av dina ord. Tack.
2009-07-05
|
|
|
arie
oj vilken fin dikt om en fin kväll vid bryggan, tack Pah för dessa ord och du skaldar och fångar upp alla de nyanser som kvällen bar på i hela sin spännvidd
ur tystnaden föds poesin och tystnaden fanns där runt omkring oss mellan våra ord våra rörelser och händelser
det vialde mellan raderna så att säga och alla den terräng vi ändå stakade ut under kvällen... från Mälarens dunkla och så vackra sommarkvällsfärgade vatten till Savolaxs skogar för att sedan svepa ned över Torneådalen myrarna och åter finna sig till baka till den vackra skogen runt Sätra
min upplevelse av dig under denna kväll är precis så här som du här skrivit dikten och det innehåll, den poesin och magin du skapar med texten...
som också Per skriver "med
blicken under lugg"
det är som om näcken sitter och spelar någonstans i njärheten fullt närvarande men inte kanske så synlig
ja vem vet Näcken fanns nog med oss den kvällen
något långhårigt vitt steg iallafall upp ur vattnet i sommarnatten
tack alla för en underbar kväll
2009-07-04
|
|
|
Lena Krantz
Tack själv
Jag såg att du trivdes, det såg jag i din blick.
och det gjorde jag med!
Fantastiskt bra skriven dikt som flyter ut till helt andra rymder även om jag håller mig kvar en stund i kvällen ..
2009-07-03
|
|
|
Lili Samuelsson
tack själv för att jag fick lära känna dig en stund, en kväll och ytterligare och för orden du läste och för dessa ord du skrivit här, som varmt rinnande vatten, där myggor går bärsärkargång, medan näcken stiger upp ur vatten och som en påse vitt vin som håller länge, vansinnigt vackert skriver du om älven
2009-07-03
|
|
|
Per Teofilusson
Det är så starkt och jag glömmer aldrig, att det känns som fan. Det där att få nog. Det är så mycket för mig den här dikten. Som innan stormen, som just innan vattnet går. Som just innan det får vara bra, nu. Som: det är slut på väntan och tystnaden, den är slut nu.
2009-07-03
|
|
|
Per Teofilusson
Det finns mycket här (jag var ju där i det, både på mälarbryggan och på myren) och jag såg dig lite från sidan, medans händerna och fötterna, fullt sysselsatt i alldeles kärlek (det är så). Såg dina kindkotor och bypojkens lugg. Det väller fram i dikten: formen en lossnande frostflod, en kalvande älv. Jag ser bakom ett kisande kepsansikte att det inte finns något val: välj svartmörkret och du blir schaman eller scitzofren. Välj dygnet-runt-rusiga myggsommarljuset och du får spränga malmkroppen - det tusenåriga arvet - alldeles själv.
Hamnar du mitt emellan blir du sittande i bastukammaren.
2009-07-03
|
|
|
Melona
fy i helvete vad vackert...
(återkommer)
2009-07-03
|
|
|
Tobias Nilzon
ah, så fantastiskt du skriver! och nu vill jag bara vara en gata i Prag.
2009-07-03
|
|
|
Nästa text
Föregående
Pah
|