Kajja slog sig för munnen när hon hukade sig ner för att titta närmre på flickans röda ögon.
-Är det linser? frågade hon Krister, en av kriminalvårdarna.
-Vi har tittat det och allt tyder på att det inte är linser, sa Krister. Det är högst konstigt!
Per mumlade nått för sig själv innan han sa något tyst:
-Hur dog hon?
-Hon blev skjuten med ett direkt skott i hjärtat, sa Krister. Hon satt även bunden vid det där trädet.
Krister pekade mot en ganska stor ek några steg längre bort. Kajja gick dit med Per efter sig. Kajja såg på trädets stam, men kunde inte så nått speciellt. Då hon precis hade tänkt att gå därifrån satte sig Per på huk och lyste med en liten ficklampa över stammen.
-Va letar du efter? frågade Kajja irreterat.
-Kolla här! sa Per triumferande.
Kajja såg på stammen där Per lyste och där fanns ett mycket litet hål.
-Blev hon skjuten vid trädet? frågade Kajja förvånat och ropade till sig en yngre kriminalvårdare.
Kvinnan, som visade sig heta Eva, tittade på hålet och nickade för sig själv. Kajja trummade irreterat på trädets stam och Eva blängde på henne.
-Ifall du vill att det ska gå snabbare kan du sluta störa mig! sa hon ilsket och Kajja gick därifrån tillbaka till kroppen.
-Finns det något som tyder på att hon varit bunden vid trädet? frågade Kajja Krister.
Krister skrattade till. Ett högt och lite elakt skratt.
-Jag sa ju att Olle hade funnit henne bunden vid eken där borta! sa Per snabbt så att inte Krister skulle säga nått.
Kajja slog sig lätt för pannan. Va trög hon var!
-Och var är Olle nu? frågade Kajja.
-Där borta! sa en annan polis som hört vad hon sa och pekade mot en polisbil.

-Okej Olle, sa Kajja och satte händerna mot förhörsbordet.
Hon och Per hade kört Olle till polisstationen för förhör.
-Du säger alltså att du var på jakt och din hund blev galen och rusade ut på fältet, du rusade efter och hittade flickan bunden vid trädet? frågade Kajja.
-Jaaa för hundrade gången, sa Olle irreterat.
-Vad jagade du? frågade Per.
-Ripa! sa Olle självsäkrt.
Kajja nickade för sig själv, innan hon vände sig mot Per och sa:
-Ta reda på när man får jaga Ripa!
Per försvann och Kajja vände sig mot Olle igen.
-Har du jaktlicens?
-Ja, självklart! sa Olle lika självsäkrt som förut.
Kajja satte sig ner på stolen mittimot Olle.
-Ifall du har jaktlicens, började Kajja.
Olle såg otåligt på henne.
-Vad har du för vapen? frågade hon.
Olles blick irrade lite innan den fäste sig på Kajja.
-Ett gevär, såklart! sa han, nu något osäkert.
Kajja bet sig på insidan av kinden, innan hon gick ur förhörsrummet och stängde dörren efter sig. Henry kom fram till henne.
-Vi har INGET som kan hålla honom kvar, sa han.
Kajja bet sig ännu mer i insidan av kinden och kände snart den sura smaken av blod i mun.
-Låt han gå då! sa hon något surt, gick genom korridoren och bort till sitt kontor. Hon drog upp dörren och smällde igen den bakom sig. Hon tog ett djupt andetag, innan hon gick och satte sig på sin stol. Hon lutade ryggstödet bakåt, samtidigt som hon slängde upp sina fötter på bordet. Hennes kängor smällde ner i bordsskivan och fick en hög med papper att åka ut på golvet.
-Skit! sa Kajja halvhögt för sig själv och tänkte precis plocka upp papprerna när hon kom på en sak.
Hon rusade ut från kontoret, bort mot kommisare Henrys kontor och råkade nästan krocka med Henry själv.
-Har man tittat igenom i hans hus? frågade hon ivrigt.
-Vill du? frågade han oberört.
Kajja log med hela ansiktet.
-Okej, be om hans nyckel, sa Henry. Vi håller honom kvar tills du och Per är klara.
Kajja nickade och rusade till förhörsrummet "Nu ska du få Olle!" tänkte hon skadeglatt.

När Kajja väl kommit till Olles lilla stuga blev hon förvånad hur en man runt 50år kunde hålla så rent i huset. Hon och Per drog på sig varsit par med gummihandskar. De tittade igenom hans post. Inga obetalda räkningar! Kajja hade precis tänkt att ge upp när Per ropade:
-Kom och kolla!
Kajja rusade upp på övervåningen, till det rum där Per ropat ifrån. Hon stannade upp i dörröppningen. Det var Olles sovrum och på golvet fanns en röd matta.
-Wow, en röd matta! sa hon trött.
Per såg på hene och skakade på huvudet.
-Titta nogare! sa han och Kajja satte sig på huk.
Hon drog efter andan när hon sakta började känna en sur doft.
-Är det... var det enda hon fick fram.
Per nickade.
-Japp, sa han. Det är blod!