hon blickar ut över vågornas hav
det ständigt böljande, det aldrig stilla

längtan föder organismer ur hennes hår
de lösgör sig sakta, smeker henne ömt

i födelsen är hon trygg, i begynnelsen
hennes hår vilar, ilar runt omkring

hennes kropp står stadig mot marken
men varelserna söker hennes liv

kroppen är inte längre hennes
den tillhör ett större sammanhang

hon böljar ut med vågorna
ständigt böljande, aldrig stilla

havet är hennes hem
organismer föder längtan ur hennes kropp

hon har funnit sin längtan, sin tro
sorgen lever kvar likväl