Jag vänder mig om, det dova surret från mobiltelefon viskar ”dags att vakna, sluta flyga, livet kallar”.
Min mun vilar mjukt mot din skuldra. Jag tar ett djupt andetag.

Doftar kärlek?

Jag låter mina läppar smeka din varma hud, du rör på dig men fortfarande fast i drömmens dvala. Allt jag vill, att väcka dig, kyssa dig, säga god morgon, låta mina fingrar leka i ditt hår. Koka kaffe för två. Att be dig stanna, för en gång skull.

Ane Brun och Tingsek fyller rummet med mjuka toner.

”Be a river with me” du lyckas lyfta huvudet några centimeter, din röst låter oanvänd ”mmmm… va?”
Du har nog redan somnat om, dina andetag avslappnat tunga medan jag vilar lätt mot ditt öra ”jag sa… jag går och duschar”

(Sköljer bort alla minnen, plåstrar om mitt blödiga hjärta)

(Skärp dig!)