jag kände lyckan och kärleken i mig spira
när du la armarna om min hals
för då var du så nära
att jag kunde känna dina andetag
dina läppar mot mina
två hjärtan som slog samma slag

dina ögon i mörkret
gjorde natten till dag
en blick från dig
och jag blev svag
för jag har inget försvar mot din kärlek
jag faller för dig varje gång

du kysste mig
som om att allt var möjligt
och när natten kom
så var din kropp en eld som brann
det var som en saga som aldrig tog slut
när vi älskade med varann

nätterna var långa men alltför korta
du låg där så tätt intill mig
jag kände formen av din rygg
din hud mot min
så mjuk och varm
du vilade huvudet på min arm
jag höll dig i min famn
ville aldrig släppa taget om dig

du var så nära då
men så långt härifrån nu