Jag känner hur de vrider och skriker.
Deras naglar drar långsamt ner innuti mig.
De ökar tempot för att få mig att explodera.
De vill att jag ska explodera sanning.

Utanför visar jag mitt leende jag satt upp med klädnypen.
Jag visar den de vill se.
Den som min familj trott att de skapat.
En glad bra människa.
En som visar vad man känner.

Men allt mitt vrede innuti vägrar att ta det lungt.
Utan de skrapar mitt skinn.
Mina stora kläder gömmer deras naglar.
Det gör så ont att jag tror att man kan se deras naglar genom magen.
Men det inblillar jag mig bara.
Precis som de andra gör när de tror på det falska jag.