Jag kan se.
Ja, jag kan se.

Jag kan se var dina fötter tar dig.
Jag kan se hur din gångstil följer efter.
Jag kan se hur din hand håller i ciggaretten som du just tänt.
Hur din hand för ciggaretten mot din mun.
Du suger in.
Efter ett tag andas du ut.
Du hoppas då på att röken skulle tagit med dina bekymmer,
och släppt dem fria.
Men dina bekymmer är som nikotinberoende.
Det sitter och håller sig fast länge nog,
tills det kanske lyckats att ta ditt liv.

Det är först då dina bekymmer släpps fria.
Ja, jag kan se.
Jag kan se att det går åt den vägen om du inte berättar.
Säg mig,
vad är dina bekymmer min älskade vän?
Jag kan se att dina ögon gärna släpar i marken.
Jag kan se att din hjärna tänker på något speciellt.
Jag kan se att det är ett bekymmer.

Jag kan se.