det spegelblanka havets yta
som skvaller för den himmel
där nyss en evighet fått skryta
med måttlöshetens vimmel
men nu får se sig slagen
av djupet i ett ohål
Narcissos helt betagen
och havet ropar skål!

befriad från sin evighet
förlossad i oenighet

det spegelblanka havets lättja
som byttes mot orgasmen
för mörkrets skull oändlig kättja
den djupaste fantasmen
ett aldrig synligt vara
ett intet utan dagar
och mänsklighetens skara
där lögnerna behagar

befriad från gudomlighet
förlossad i försumlighet


det spegelblanka havets mening
som skaver mot det lärda
att gener växer i förening
där liv och död är ett, förtärda
i djup av havets spegel
förenlighetens skvaller
och alla lögners degel
när mänskligheten faller

befriad i sin sinnlighet
förlossad i all kvinnlighet