Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Eric Lindros rookiekort

Tåget rullade in på perrongen. Jag mottogs av mina föräldrars öppna famnar.

Jag hade återvänt till brukshålan för ett tillfälligt helgbesök. Egentligen utan anledning. Flickvännen hade inte gjort slut. Arbetsdagen väntade som vanlig på måndag. Ingen annalkande trettioårskris. Ingen stel släktmiddag eller födelsedag på lur. Ändå åkte jag dit.

Kanske ville jag bara träffa mina föräldrar.

Efter middagen som jag hade valt blev jag uttråkad och hamnade på vinden. Där, bland dammråttor och skuggestalter, i en kartong med gamla prylar grävde jag fram mina gamla hockeykort.

Jag mindes när ryktet gick att han eller han på andra sidan byn hade ett rookiekort som man kunde döda för. Ingen tid att förlora, man slängde sig på cykeln, en BMX eller bockstyre, skyndade genom det lilla samhället för att få till ett byte innan någon annan fick nys om klippet.

Man plingade på och gick in som om man känt varandra i åratal. Om de var i samma ålder kände man dem utan tvekan.

Förhandlingarna var utdragna, kunde lätt ta en hel eftermiddag. Om du får de två så tar jag den. Amen om vi gör så här då, jag slänger in den här också och du får den. Så höll man på fram till skymning. Sen cyklade man hem medan luften ännu var ljummen.

Lycklig för att man lyckats med klippet, eller om det inte gått vägen, lycklig bara för man satt på cykeln.

Nu när jag tar tåget hem efter helgen, har jag huvudet fullt av ambivalenta tankar. För att skingra dem, om än bara för en stund, öppnar jag mitt block och skriver om barndomens enkelhet. Om den stora glädjen i att byta hockeykort och cykla.




Prosa (Prosapoesi) av Ordluffare
Läst 245 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-08-26 23:15



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Alltid kul när nån delar med sig av minnen sådär... det var jättebra skrivet!
2009-08-26
  > Nästa text
< Föregående

Ordluffare
Ordluffare