Tänker på Stings ord "how fragile we are"
Skörhet
när du besökte mig
och fastnade i hennes ögon
och ni båda brann en stund
kände jag mig som en idiot
som inte fann
något kryphål att
gömma mig i.....
Stunden lämnar mig inte
för att den tog med sig det
som var mitt och
det enda skimmer jag hade
ett livögonblicks pärlemor
som nu är
inlåst bakom
verklighetens insikt
om brinnande blickars
om verkliga stunders
värme
som inte gäller mig
För mig har livet
fått en ännu större brist
på miraklet kärlek av den tro
jag tappade
Snälla förklara dig inte.
Den sjuka person jag nu är
kan ändå inte bjuda på brinnande ögon
i sitt förtvivlat sköra tillstånd