I hela sin vidd (nimbus)
hon lyfter tankar travar utsagor i lufthavet som skaldekonst tankekornen finner sina sentenser där axiomen ställs på postulatens axlar och vågar bli ifrågasatta
föreställningar som passerar blir blomstrande inspiration och mönsters forna avgränsningar där möts dimensioner i sin fulla utsträckning fraseras om och schatteras
där lockas horisonten fram vid synlinjen blir ett moln till en virvel, en regnskur till en ström och solen en lysande himlakropp
älskade, ser du hur nyanserna skiftar hur färgtonerna ljuder när vi berör dem hur vi spelar på konsonansen tills dagern låter sig beskrivas
älskade, ser du ljusvågorna och hur solstrålarna samtidigt blir till små korn som följer bränningarna?
tillbaka i vår dimension syns det kanske inte lika uttryckligt?
© Birgitta Wäppling, 19 maj 2009
Fri vers
av
© Birgitta Wäppling
Läst 322 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2009-09-03 17:26
|
Nästa text
Föregående © Birgitta Wäppling |