Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dagbok

Har inte varit ute på i dag tredje dagen.
Katten ligger på den smala remsan av stol brevid mitt oklädda lår.
Ute är det tjock luft, inte sommar inte höst.
På måndag vänder världen men just nu är jag ingenting.
Bara en kropp som surplar på kallt kaffe med sömnen kvar i ögon och ben.

Jag dricker egentligen inte kaffe.

Jag står egentligen inte ut här på den tredje dagen.
Mamma är arg och katten rastlös.
Städa mer, borde jag fastän jag inte gjort annat i två dagar. Sen jag kom hit.
Hon vill inte ha mig här, kastade hon ut sig innan hon smällde igen ytterdörren.
Jag brukar veta vad som egentligen gör människor ledsna eller arga.
Eller varför inte glada.
Jag brukar känna till sanningen
och den egentliga orsaken.
Nu vet jag faktiskt inte riktigt varför.

Jag har kritiserat henne för det hon måste kritiseras för. Det handlar inte om att vara arg på sin förälder för sakens skull. Det handlar om något som inte är bra och som jag måste klargöra. Det är inte för min skull, vore glad om jag sluppit.
Tar bara mitt ansvar, hjälper sanningen på traven.

Försvarsmekanismen hos en oförståndig förvandlar vederbörande till igelkotten som jagar orm.
Jag kan inte nå henne.
Hon når inte mig.
Så hon jagar mig.

Det är inte kul. Jag förtjänar ju egentligen inte detta. Allt jag sagt är sagt för att hjälpa och jag får bara fiender.

Människor är rädda för sannigen.
Människor vet vad sanningen är, människan blir bara bättre och bättre på att ljuga för sig själv.

Truth will set you free.
Det sannaste jag vet.

Nu kom morbror André ner från vinden. Stolar jag inte sett på över tio år.
Halva mitt liv.
Det där stolarna kommer från ett annat liv. Ett liv när jag var lycklig.

Jag är väl inte direkt olycklig nu, men lust rinner inte i ådrorna.
Den saken är klar, det kanske vänder på måndag.
Eller om ett par.
Jag vill hem till mig, jag är färdig med detta hem.
Inget är som förut ändå, man får gå vidare.

Så kan hon, igelkottskvinnan med hamsterns styrka att lagra på allt, få slippa mig bäst hon vill. Leva sitt liv på sitt sätt som bara en igelkott kan.
Varsågod.
Jag har försökt bevinga hennes tillvaro i hela mitt liv men en igelkott kommer nog aldrig kunna flyga.


Måste sluta nu, igelkotten är på ingång och slår i cymbalerna.




Fri vers av Slangbellan
Läst 243 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-08-30 13:19



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Slangbellan