Då och då kommer jag på mig själv med att tänka på den där vintern jag bodde i en kartong. Flinet vinklar sig över fejset och hjärtat slår stolta slag genom linnet.
Jo, jag bodde alltså i en kartong där det både fick plats en bekväm pappersmadrass (Dagens Nyheter) och en garderob (en plastsäck). I en träback utanför hade jag dessutom ett helt kök med brännare och aluminiumgrytor. Till och med en kaffepanna med visselpip. Jag lagade aldrig mat på det där köket. Men kaffepannan var igång ibland och spritlågan var skön när det var kallt. Och det var det. Mycket kallt.

Vad är det att flina åt?

Nej, det är väl inget kul med det. Men vafan, ska man överleva får man flina åt värre saker än så. Skithus till exempel. Det kan man flina åt. Allmänna toaletter kan man glömma när man bor i en kartong. De kräver kosing.
På den tiden betalades skithusbesök med enkronor. Jag tror man lägger i femmor eller tior numera i de där betalboxarna. Men alltså, enkronor har man sällan som kartongboende.
Man skiter över kanten. Kajkanten tillexempel. Vattentoa och allt, rena lyxen.

Och tänderna - dom kan man också flina åt. Du vet, tandborstar och tandkräm och sånt. Badrumsskåpet är proppfullt såklart. Nattkrämen och lilla eylinerremovern trängs med underlagskrämer och mascaraborstar.
Jag tror jag var utan tandborste i ett halvår. Käften smakade rutten krabba men vem bryr sig i en kartong? Nej just det.

I alla fall fick jag tidernas influensa mitt i vintern. Någon febertermometer hade jag ju inte men jag ger mig på, att frossan pressade upp ångan till närmare fyrtioen grader och huvudet fylldes snabbt med krossat glas. I alla fall kändes det så.
I såna lägen är det skönt med en kartong som inte bara står i lä utan också under en bro. Det regnar inte in under en tillräckligt stor bro.

Märkligt nog sträcker jag extra på mig och lyfter näsan mot himlen när jag tänker på den där vintern. Stolt att ha överlevt. Stolt att veta något som de flesta inte har en susning om.Och så minns jag somliga av annonserna i nyhetsmadrassen jag låg på. EXTRAPRIS, stod det.
49.90. Och så var det en bild på en skjorta.
Ja fyfan vilket omväxlande liv man har levt.