löv faller

oåterkalleligt

och tar mark

den som har

sommar i blodet

måste vara stark

jag faller

oupphörligen

och blir kär

så blir det

obönhörligen

om man är så här

frid, kärlek, glädje, smörjelse

till den som öppnar sig

seger över den böjelse

som inte passar mig

dagar som badar i solsken

ett sista adjö

resa från grenen

till marken

det kallas "att dö"

sången får rulla och gå

tills den har tonat ut

fade away

radiate

allt här på jorden

tar slut

LARZ GUSTAFSSON     090907