enstaka ord ger inte utrymme
& långsamt ger ni upp
precis som hon gav vika
samlas höstkänslor i magen
det perifera okontrollerbara
svider
jag ställer frågan
--det ekar tomt--
ni är inte de ni var
& vi älskar er för
oförståndets skull

begärda svar kan utebli
då det inte ger några pluspoäng

ni trär dimma över mina enstaka ord
kan vi uppbåda
verklig perfektion
i tystnad

diffust när allt ställs mot sin spets
& vi älskar er för
oförståndets rätt att bara existera
precis som hon tar tillbaka alla förlorade
timmar av existens