Ärr i själen
Jag har tagit ett steg in i i helvetet
med min systers hand i min
obevekligt har hon vägrat att gå
längre från livet än just då
när det var slut, när nästan det
värsta var över skrek hon
aldrig i helvete jag tänker dö
gå du istället, ta din hjärtsjuka
ungjävel och bär min börda
så får du känna hur det känns
att lämna allt att inte få leva
vad har du för rätt att sitta här
och fråga mig om vad du kan
göra för mina döttrar
det är jag som är mamma
inte du
hon tog ett fast grepp om mina armar
med sista styrkan i sitt liv
med de sista andetagen frågade hon
varför blev det jag och inte du
jag lämnade inte en bit av mitt hjärta
när hon dog
det blev bara för sönderslitet och
omöjligt att läka
ty även en del av själen går sönder
när människor man älskar dör.