Efter att ha dödat ännu en dag
glider en sommar allt närmre

Jag vet att du längtar efter
det som aldrig kan bli ditt
då du i desperation andas betongluften

Med löfte om om klar morgon
skiftar himmlen i rosa i kväll

I bedövande grönska glänsande
av dagg dämpas all materiell existens
I en djungel av kvardröjande vår
har dina tankar skingrats

Efter att ha dödat ännu en dag och låtit
kvällen växa ur dess svalnande kvarlevor
lämnar du en vinter allt längre bakom dig

Medan försommarluften läcker från
sprickorna i skymningen
finner du dig själv blinkandes upp i taket

Då lovar du dig själv att alltid
minnas denna stund
samtidigt som tiden trögt börjar rinna igen

När en ny dag föds minns du inget längre