Allt innan, bara fortsatte
Det tog aldrig slut, det hemska bara fortsatte.
Jag vågade aldrig säga till. Jag var rädd, rädd för dig. Rädd för mig själv, jag visste vad jag kunde göra. Och jag har försökt flera gånger, men nu när du vet att jag inte ville/vill leva längre ha du slutat. Jag är inte rädd för mig själv längre, jag har fortfarande tankar om det kvar varje dag, jag vet att jag skulle kunna göra det närsom, orka egentligen inte mer. Allt är skit hemma och det ha alltid vatt det. Jag hatar mig själv för allt jag gör. Varför kan jag inte sluta?

Varför tog det inte slut för längesen?