jag tänker börja om nu jag tänker lägga
allt det gamla på hyllan och aldrig mer
vända mig om aldrig mer titta tillbaka
för jag har insett att ingenting kommer bli som förut

(det blir aldrig nånsin som förut, älskling)

och vi kommer aldrig att hitta tillbaka hur mycket
jag än (försöker) lura mig själv att vi ska göra det
du har gått vidare för länge sedan och det är min tur nu
det är dags för mig att se med nya ögon
inte grubbla över det som varit utan
sluta leva kvar i hösten 2003 och allting annat som inte är nu

jag måste börja leta efter nya spännande äventyr

för trots att du en gång var hela min värld
så förändras även vi men du förändrades mest av alla
eller så var det kanske jag ändå eller så förändrades
helt enkelt allting runtomkring för det skulle aldrig bli såhär
men det blev så ändå och jag kan inte ändra något
jag har inte lärt mig vrida tillbaks tiden (ännu)

och jag måste helt enkelt ut i världen igen
jag kan inte dra ut på det längre det är dags nu
det är dags att hitta någon som kan följa med en bit
en bit på vägen någon som kan följa mig
någon som kan hålla mig i handen precis som du
gjorde fast på ett lite annorlunda sätt för hålla handen
som du gör det kan bara du jag behöver någon som

kan hålla mig i handen fast kanske lite mer
åt höger lite mer åt höger för du höll nog lite mer
åt vänster om jag inte minns fel och det gör jag inte
för minnet spelas upp i mitt huvud varje dag
och jag behöver någon som kanske håller
i andra handen kanske någon som har fingervantar
istället för dig för du hade alltid tumvantar
(jag minns dina tumvantar som inga andra)

men dina tumvantar är inte gjorda för mina händer längre
jag har insett det nu jag behöver fingervantar (inte dina jävla tumvantar)
och jag har insett det jag borde sett för länge sen
men nu vet jag jag ser det och

jag kan gå min egen väg nu

(jag måste bara våga ta första steget)