Faller handlöst..vem ska ta emot mig

innan jag slår i
den mark
som förut
var hård asfalt

bländas

av en sol som vägrar
skymmas
av de mörkaste moln

när beröringen av dig breder
ut sig likt lava
som avväpnar

istappar (taggar)

skyddande varje ven i min kropp
kapitulerar
när mitt blod pumpar
snabbare
rödare

mer

levande när jag är omsluten
av dina armar
som får mig
att somna
in djupt

med dig

I dig

när våra andetag
talar sitt eget
språk
i tystnaden som
aldrig
känns ansträngd
bara

äkta

när allt är och känns
vackert

..med

dig

faller handlöst
du ser aldrig

jag tar emot mig..