Varför ser man så sällan den gamla fina japanska shoyun i svensk poesi?

För att råda bot på denna brist har jag själv satt ihop en shoyu.

Först bara några ord om vad en shoyu bör ha för att få klassas som shoyu, för den händelse att någon skulle vara ovetande.

En äkta shoyu har, vad gäller textinnehållet, alltid någonting, explicit eller implicit, som är brunt eller gyllenbrunt. Även en murrigt orange solnedgång kan duga. En shoyu har 5 rader, vilka börjar med var sin bokstav ur ordet "shoyu". Rim är obligatoriskt. rimschemat är: AABCC. Rad 3, som alltså ska börja med bokstaven O, skall innehålla någon typ av upprepning. Shoyun bör ha minst 2 utropstecken, och de skall ej stå intill varandra.

Min shoyu:

Sköna huldra

Håll om min skuldra!

O, kom! O, kom! O, kom!

Yr är jag, och skör

Utan bruna blicken din jag dör!

Eftersom jag inte är shoyu-mästare (än) på långa vägar, har jag gått tillbaka till de gamla japanska mästarna för att hitta bättre exempel.

Men som det ofta är med de gamla mästarna, har åtminstone jag svårt att se vad som är så jäkla bra egentligen. Men håll till godo.

Här följer den mest kända shoyun, skriven år 1059 av kejsar Ogasawaara den andre, i sin förtvivlan över sin barnlöshet. Han hade ingen tronföljare!

Släktens slut                   av Ogasawaara II

Senapskornen täcks

Här, min trädgård, väx!

Ogasawaaras son Ogasawaara II:

Yttre gränsen är nu nådd

Under honom ingen sådd!

..........................