Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En man och två saker

När jag träffade min make var han extremt duktig på uppmärksamhet. Han hade en otroligt skarp uppfattningsförmåga och missade inte mycket som fanns att missas. Han sa saker som \"Nu är det bäst vi köper bindor, Älskling, det är snart dax\".

Det sa han verkligen inte för att jag var sjövild av PMS besvär. Vi hade ju nyss träffats, för Guds skull. Besvären visade jag långt senare.

\"Visst är det dom här med vingar Du vill ha\" kunde han säga inne på matvarubutiken och ge mig en lektion om Always senaste nyhet. Sådana saker som jag inte ens själv hade koll på.

Han kunde efter en lång arbetsdag komma hem med en present i vackert papper. Som han för övrigt både valt och slagit in själv. Varje liten lock på presentsnöret följde exakt samma symetriska kurva. Identiskt.

Ovetande om syftet med denna överraskning, kastade jag mig in i duschen. Skrubbade ren var enda liten vrå. Drog fram röjsågen och ansade på de mest akrobatiska och undervegetations rikaste ställen. Toppade slutligen med dyr-parfymen och klev ut ur förvandlings rummet endast iförd leopard stringen.

Bara för att delges vetskapen om att presenten var till Svärmor som hade födelsedag. Alltså min egen mor.

En gång stod jag på Apoteket för att hämta ut ett recept. I ögonvrån såg jag min make systematiskt söka genom hyllornas utbud. Vid ett obevakat och alldeles för släpphänt ögonblick såg jag hur han vinkade till sig en expedit. I handen höll han den största tub glidmedel jag sett genom tiderna. Klick, utan tvivel hela 2 liter på tub.

Den stackars expediten tog på sina säkerligen 64½-åriga glasögon som hängde i ett band runt halsen. Studerade ingående baksidans innehållsförteckning och nickade instämmande i takt med min makes otroligt ingående frågor. \"Är den vattenbaserad?\" säger min make och gamm-skröplet tryckte tuben så nära glasögonen hon kunde för att försöka läsa den minimala texten. Vilket resulterade i att kontrasten i hennes röda kinder förstärktes. \"Är den här verkligen bra för min frus slemhinnor\" ropar han så hela Apotekets verksamhet avstannade.

Själv försökte jag räkna lysrören i taket samtidigt som jag förbannade alla etikettapparaters sega fart i hela universum. Innerligt övertygande försökte jag förklara att jag inte behövde veta biverkningarna på medicinen. Jag hade bråttom. Samtidigt gjorde jag Koko-tecknet med mitt pekfinger till kunden i kassan bredvid, pekande menande mot min make som jag för övrigt inte alls kände.

Plötsligt började min make ropa att jag skulle betala och viftade med den halvmeter långa tuben. Tydligt att den efter noggrann övervägning föll honom i smaken. Då vändes plötsligt alla blickar mot mig. Jag sliter åt mig medicinen och slängde fram en femhundring på disken. Mumlande \"behåll växeln\" kastade jag mig ut genom dörren.

Det var då det!

Nu har min make blivit precis likadan som alla andra män. Det där i början måste ha krävt en enorm hjärnenergi, små ovetande kom i håg lappar och dessa märkliga ständiga larm på mobilen. Då.

Nu kan inte min make göra två saker samtidigt.

Om jag ber honom att köpa mjölk samtidigt som han sitter och knyter skorna, så slutar han knyta och börjar lyssna. När jag har pratat färdigt så fortsätter han knytandet. Och mjölken kommer hem.

Om min make står och borstar tänderna och jag frågar om han kan hämta yngel från dagis, dagen därpå, så gör han det. Om han gör ett stopp i borstandet vill säga. Fortsätter han att borsta, gud förbjude så ringer personalen förvirrat lagom vid femtiden.

Om min make lagar mat och telefonen råkar ringa så bränns maten oftast vid. Det är som att han måste \"höra\" korven stekas för att den ska bli bra.

Om min make hänger tvätt och jag samtidigt berättar att vi ska ha middagsgäster till helgen är han helt oförstående när jag tar upp det om Lördan igen. \"Det har jag aldrig hört. Det har Du aldrig sagt.\"

Vi kvinnor vi kan laga trerätters middag, tugga tuggummi, prata i telefon, dra upp vin korken, duka, måla naglarna på samma gång som vi bli påsatta bakifrån. Bara vi har en stor tub Klick i närheten.




Prosa (Prosapoesi) av Lotta Billerhag
Läst 919 gånger och applåderad av 3 personer
Utvald text
Publicerad 2006-10-31 02:23



Bookmark and Share


    leelee
Ha ha ha! Fantastiskt roligt skriven!
2009-08-12

  Marina Eugenia
Hej Lotta!

Tycker om din text. Jag har läst den flera gånger och varje gång hade jag tänkt att det finns något som inte fungerar i den. Slutet.
En lång text som sammanfattades med fyra råder. Det betungades också med att berättarens röst övergick från singular till plural. Känns att slutet fick för litet rum.
Tack för läsningen och lycka till i fortsättningen!

Misha
2007-05-06

  Laijza
Måste ju bara kommentera igen. Jag älskar den här texten. Får nog bokmärka den.
2007-01-30

  Aisha VIP
....jag tror jag skrattar ihjäl mig!....helt underbart!...kram Aisha
2006-12-19

  Helene Månsson
helt underbart, lättläst och verkligen sant.../Helene
2006-11-20

  Bengt VIP
hahaha :-D det bästa jag har läst på länge. Bortsett från de indiskreta delarna, så måste jag erkänna att jag känner igen mig...
2006-11-10

  Laijza
Härligt, humoristisk spegling av en uppgiven trött gift kvinna, som inta alls ser humor´n i det här.
2006-11-09

  johan sandén
Hahaha GULD! :D ....men jag slår vad om att du inte kan måla naglarna samtidigt som du blir påsatt bakifrån...inte av mig i allafall ;)
2006-11-09

  Jer
Instämmer i varje ord av "in effigies" kommentar. Samt även för mej innan kaffet som "Roger" skrev. Har fortfarande ett leende på läpparna. ;^)

Tack för besöket förresten...
2006-11-08

  Per Teofilusson
Tjusig historia! Ömsinta ord ur hårt bett. Per
2006-11-08

    Layph
Garvar kors och tvärs. Var tvungen att ta ut tuggummit och läsa den en gång till, då blev den ännu bättre...
2006-11-08

  Thurizas
*asgarvar* fan vad härligt! du har verkligen fångat "han" och "hon" i text. kvinna du kan skriva så bra så man inte kan slita sig från det du skrivit förens det är riktigt riktigt läst!! och jag vill inte att de rader du skrivit skall ta slut.

kanon

tack för skrattet=)
2006-11-08

  Roger VIP
Hemska kvinna du fick mig att skratta högt, och det innan morgonkaffet (borde vara förbjudet). Bra skrivet, skaldat och iaktaget.
2006-11-07

  Lilla My* VIP
Härlig berättelse och nickar igenkännande:)....
Vanliga händelser som blir så roliga med knorr**
2006-11-03

  Fredric
ojdå är det så.. Måste genast ta upp detta hemma.. -skrattar-
2006-11-03

  arie
Härligt flöde i texten... det går att skriva om allting; allt är egentligen ett uppslag till en novell eller roman, vilket du ger ett så härligt exempel på med denna text.

Tack för en vardagsnära betraktelse med en inlevelse som lyfter några meter ovanför marken och blir till något av "one in a kind " i det att den blir nedskriven på detta njutningsfulla sätt / arie
2006-11-01

  Niklas Gladh
Du sprider ett enda stort leende :)
2006-11-01

  Nina V A
*s*en underbart härlig text att börja dagen med, ett brett leende bär jag nu med mig :)
2006-10-31

    Erika H
*ler stort*
Den där uppmärksamheten är helt sann, men var tog den vägen? Och kanske, bara kanske försvann vår också nånstans bland åren som gick. Och visst kan vi göra många saker samtidigt men varför anstränga sig?

Ledigt härligt flyt i texten. Du har en lätthet i att få fram det vardagskomiska och du beskriver det med bravur.

Mycket snyggt!
erika
2006-10-31

    Göte Holmlund
hahaha lysande skoj
2006-10-31
  > Nästa text
< Föregående

Lotta Billerhag
Lotta Billerhag