En stor skillnad mellan Afrika och Sverige var att där var det fint att vara fet. En tjock människa signalerade rikedom, hon har ju råd att äta riktigt mycket, och det har bara rika människor. Med en smal människa är det tvärtom, hon signalerar fattigdom. I Sverige, och den rika världen över huvud taget, är det ju tvärtom numera, fetma signalerar fattigdom och okunskap, och slankhet att man har stil och klass.

Men jag har sagt det förr och jag säger det igen: Den fattiga landsbygden i Afrika påminner i mångt och mycket om det gamla fattigsverige. Det var inte så länge sedan det var precis likadant här, det var fint att vara tjock. Och ovanligare än att vara mager. De flesta var ju magra och fattiga.

Det där med tjock eller smal var förresten sådant som märktes på graden av popularitet vi svenska tjejer åtnjöt hos  killarna. På den tiden var jag smal som en sticka så jag stod följaktligen inte särskilt högt i kurs. Fet och frodig skulle man vara! Då fick man giftermålsanbud. Som förstås inte togs på något större allvar från någondera parten. Mig var det bara en gammal gubbe som ville gifta sig med, och det enbart för att hans fru, som nu var död, hade hetat Susanne som jag.

Det var likadant med ungdom kontra ålderdom. I Afrika var det fint att vara gammal. Man visade de gamla vördnad och respekt. De ansågs besitta mycken visdom och kunskap. Men det var heller inte många som blev riktigt gamla. I Sverige nu för tiden är det tvärtom. Ung ska man vara. Ung och smal. Ålderdom är något fult. Det talas om åldringsexplosionen. Som att åldringarna blir så många att de blir ett hot. Men i Sverige förr i tiden var det precis som i Afrika. De gamla ansågs klokare än barn och ungdomar. Att det har ändrats beror inte bara på att det finns många fler gamla numera, det beror förstås också på den snabba samhällsutvecklingen, och inte minst den tekniska utvecklingen. När det gäller den senaste tekniken är tveklöst unga mer kunniga än äldre. Men på den afrikanska landsbygden gällde fortfarande samma sak som här förr i världen: De gamla lärde de unga. Man gjorde på samma sätt som man gjort i generationer tillbaka. Det där är säkert något som också är på gång att ändras i Afrika, i alla fall i storstäder. Men där som här lever det gamla kvar längre på landsbygden.

Också när det gäller kvinnor och män kan man dra paralleller till Sverige förr i tiden. Kvinnans frigörelse har inte kommit så långt i Afrika. Men det finns skillnader mellan olika kulturer och delar av Afrika. Enligt vad jag har hört så har kvinnor i Västafrika en starkare ställning än i till exempel Östafrika. I Västafrika sköts en stor del av handeln på marknader av kvinnor. Det finns mäktiga "handelsmadamer" s k Nana Bentz. Och det stämmer att det nästan bara var kvinnor som sålde varor på de marknader man besökte. De enda män som jag kan påminna mig att jag såg på marknaden i staden var några som sålde sandaler och andra skor, och en äldre man som sålde konsthantverk av trä. Så det var helt i sin ordning att kvinnor tjänade egna pengar. En annan skillnad är att i Västafrika arbetade också männen i jordbruket, något som jag har hört inte är fallet på samma sätt i Östafrika.

Men det finns en företeelse där man inte kan dra paralleller mellan Afrika och Sverige, och det är månggifte! Det förekommer i Togo. Och det är väl en av de största kulturskillnaderna, vid sidan av utövandet av voodoo, och alltså en av de saker man har svårast att förstå som svensk. I grannbyn fanns det en äldre man som hade åtta fruar och femtiofyra barn! Han var förstås ett undantag, de flesta som hade fler än en fru hade två stycken.Vi var och hälsade på hemma hos honom en gång, han hade (naturligt nog) den största bostaden i byn, ett helt gårdskomplex. Jag kommer ihåg att en av hans fruar var byns barnmorska, och vad jag inte kunde få in i min skalle var hur en utbildad kvinna som hon ville gifta sig med en som hade flera fruar. Hon behövde ju inte göra det för sin försörjning. Dessutom måste ju logiskt sett en del stackars män bli utan fruar. Det är klart, gubben var ju gammal, och en del fruar skulle nog bli änkor vid ganska unga år, och kunde gifta om sig. Jag hörde också en del kritiska kommentarer, och det av en ung man, om att det inte var bra med flera fruar - det var svårt att fördela gunsten mellan dem, och det blev lätt avundsjuka och stridigheter.