Det var en klar dag, där daggen ligger droppformad i bladen och slöjor av dimma dansar över hagar och ängar. Det doftade starkt av naturen, jag fyllde mina lungor med dess kryddiga arom och slog mig ner i grönskan.
En humla, tjock och luden surrar ovanför mitt huvud. Jag ser hur han kämpar med sina små vingar för att hålla den stora kroppen i schack.
Fader sol letar sig fram genom grenverken och killar mig under hakan, det blir varmt, jag ler.

Plötsligt bländas himlen av ett ljus så starkt att det bränner på näthinnan. Ett streck över himlavalvet som om någon skurit upp en vägg av kartong. Det blir dödstyst omkring mig medan luften vibbrerar i en ton, kompakt och tjock som gyllengul sirap. Ljuset avtar, men den tjocka luften kvarstår. Ett underligt sken färgar min omgivning medan både sol och måne står parallelt på himlen. Ett ljud bullrande, kraftigt och starkt som nigarafallen riktas mot mig, får mina öron att blöda. Jag sluter ögonen och andas. Orden som slungas mot mig får det att kännas som att jag omsluts av vatten, huttrande försöker jag uppfatta ordströmningen.
\"Är du glad åt vad jag gett dig?\" Jag ruskar oförstående på mitt huvud.
\"Är du glad åt luften du andas? Solen som värmer dig? Humlan som delade din tid? Skogen? Blommornas doft? säg mig, är du glad?\" Förskräckt nickar jag till svar.
\"Varför känner jag då tvekan i ditt bröst?\" Jag öppnar munnen till svar, men inget ljud kommer ut. Jag tänker på alla gånger jag blivt sårad, alla kränkande ord, alla tomma löften, på livet som tedde sig så fullt av löften och hur allt mer och mer visat sig bara vara lögn, en illusion. Men inte ett ljud kommer över mina läppar.
\"Jag förstår. Så du tror livet handlar om dig? Att du finns för att livet ska göra dig glad? lycklig? tillfredsställd?\" Ja självklart! skriker jag inom mig, utan ett lyckligt liv, varför ska jag leva då? tänker jag, men jag vågar inte säga något.
\"Livet är inte här för att göra dig lycklig, livet är här för att du ska göra livet lyckligt! Livet är här för att du ska fylla det med din kärlek, för när du älskar livet älskar du mig och du älskar dig, allt är en enhet i en stor helhet. Människan är inte centrum, utan det är jag. Ur mitt centrum finns kraft att hämta, liksom kärlek och vägledning. Men hur ska du finna min källa om du inte älskar dig själv? Om du inte älskar livet, så älskar du inte mig och inte dig, då kan du heller aldrig finna mitt centrum. Rena ditt inre i min omfamnande natur som alltid finns omkring dig, det är också jag. Jag är alltid hos dig, i varje bi, blomma, andetag, vindkast och snöflinga.. så är jag där. Rena ditt inre och tala till mig, så ska du se att du hittar fram.\"

Jag slår upp ögonen, solen killar mig ännu under hakan, humlan surrar ännu ovanför mitt huvud. Himlen är blå och molnfri medan luften är lätt och behaglig. Var det en dröm?
Ligger där på marken i det sköna, svala gräset och andas in sommarens kryddiga andedräkt och djupt inom mig börjar annat att spira, något nytt, något rent, något skönt. Jag ställer mig upp och börjar gå bort mot skogens stigar, medan det nya omfamnar mig med en välkomnande kyss.