Hejhej, hör ni mig?

jag är inte här längre

för jag är fyra år
och har redan stressat mig
till ett hårlöst huvud

allt föll i flyktiga pölar
längs golvet
säger mamma

inte ens fjärilarna
fastnar

och tanterna i affären
kallar mig kvarterets sötaste
pojke


Hejhej, hör ni mig?

jag är fyraochetthalvt
och bor i ett hus
med många, långa gångar

där händer det konstiga saker ibland

det låter i golvet någon mumlar
taket ramlar in kan nån hjälpa oss
hopprepshicka, pojkrumsflicka

häpp

och jag städar alltid
bland resterna


Hejhej, hör ni mig?

jag är fem år
och gluggen mellan framtänderna;
en glasspinne på bredden

i bondgårdsberget
gömmer mina dagiskamrater
sina dyraste, dyraste skatter

snäckor, pärlor, fågelfjädrar
söndertummade biljettklipp
från sommarens Liseberg

jag lägger dit en morakniv
och en halvfull burk
Propavan


Hejhej, hör ni mig?

jag är femochetthalvt
och vägrar att äta

maten kryllar; bakterier
maskar skalbaggar cancersvulst

och magen står
som en varm liten bula
ur magra kroppen nedanför mig

pappa kallar mig
sin fågelunge

jag kvittrar, lägger mig till rätta


Hejhej, hör ni mig?

jag är sex år
och har tappat rösten

här och nu
bestämmer jag mig
för att aldrig mera prrraaata

jag lyfter pennan
och sväljer den

[aj]

Jag börjar skriva
här.