Det var det där med gåtor, M.
Orsak, verkan, samband och att stänga dörrar. Att gå hem.
Hejhej, hör ni mig?
Hejhej, hör ni mig?
jag är inte här längre
för jag är fyra år
och har redan stressat mig
till ett hårlöst huvud
allt föll i flyktiga pölar
längs golvet
säger mamma
inte ens fjärilarna
fastnar
och tanterna i affären
kallar mig kvarterets sötaste
pojke
Hejhej, hör ni mig?
jag är fyraochetthalvt
och bor i ett hus
med många, långa gångar
där händer det konstiga saker ibland
det låter i golvet någon mumlar
taket ramlar in kan nån hjälpa oss
hopprepshicka, pojkrumsflicka
häpp
och jag städar alltid
bland resterna
Hejhej, hör ni mig?
jag är fem år
och gluggen mellan framtänderna;
en glasspinne på bredden
i bondgårdsberget
gömmer mina dagiskamrater
sina dyraste, dyraste skatter
snäckor, pärlor, fågelfjädrar
söndertummade biljettklipp
från sommarens Liseberg
jag lägger dit en morakniv
och en halvfull burk
Propavan
Hejhej, hör ni mig?
jag är femochetthalvt
och vägrar att äta
maten kryllar; bakterier
maskar skalbaggar cancersvulst
och magen står
som en varm liten bula
ur magra kroppen nedanför mig
pappa kallar mig
sin fågelunge
jag kvittrar, lägger mig till rätta
Hejhej, hör ni mig?
jag är sex år
och har tappat rösten
här och nu
bestämmer jag mig
för att aldrig mera prrraaata
jag lyfter pennan
och sväljer den
[aj]
Jag börjar skriva
här.