Mången tår fälldes,
för flickan som försvann,
hon som inväntade sin trettonde vår,
hon som var känd för sitt glödande hår.

Dagar blev år,
grönt kom och grönt gick,
sjöar frös och blommor dog.


Den väntade oväntade dagen kom,
då flickan var åter
någon höst och vinter äldre
var hon nu tillbaka,
men nu med frost och ålder
på sin kind och haka.

I december mörkret stod hon höljd,
och andades på fönstret med imma som följd.


Modern som under alla dessa år,
känt sin dotters hjärta slå,
förnam med hela sin själ,
den lilla flicka som hon kände så väl.

Hon öppnade dörren
och såg då
en ung kvinna stå
i vintervit klänning,
med frusna tårar

på kinderna två.

Kvinnan såg in i mammans ögon och sade:


-\"Mamma.... någon stal mitt liv.\"