Dessa eviga dödsrunor som aldrig vill ta slut
staplade på varandra
som blåbär i en korg

eviga rader om eviga förtjänster
omöjliga att sluta läsa

Stupade på sin post, trogen sitt värv

Vem har lagt socker i mitt kaffe

Vad ska det stå i min
glad, ödmjuk och trofast
rättrådig

inte inbilskt, elak och småaktig

Som garant för det allt det vackra
eviga rader om eviga förtjänster

Vem har sanningen att säga