Lilla Annette föddes en novemberdag med illrött hår!
Temperament från första början.
Men liten!

Första skoldagen var det hon som vägde minst i hela klassen.
En liten blyg, rädd tjej.
Prata högt inför klassen var hennes värsta mardröm!

Orättvisor har hon alltid avskytt
Människor som bråkar gör ont i henne...

Som liten var hon "öronbarn" och minns ännu hur ont det gjorde. Hem från lekskolan med värk och dörren var låst. Mamma var borta! Hon letade och letade och öronen höll på att sprängas.
Mamma var bara och handlade, men tiden kändes som en evighet!


Bengt brukade alltid kasta sand på henne i sandlådan, ta hennes saker och vara allmänt elak. Alltid kom hon springande in till mamma och grät!.. Och mamma tröttnade.
-Annette, ge igen! Tål inte att han är elak mot dig! Du måste själv se till att han slutar. Slår han dig så slå tillbaka!!!

Och lilla blyga, rädda Annette lyssnar på sin mamma. Går tillbaka till sandlådan till Bengt. Mamma står och tittar på i köksfönstret.
Bengt slår, som vanligt, och kastar sand.
Mamma får då se ett "ursinne"
Lilla Annette som kastar tillbaka. Slår tillbaka. Slår, slår, slår....Ger igen för allt hon tidigare tagit emot. Tills BENGT gråtande springer in till sin mamma.

Jag kan ju också nämna att Bengt ALDRIG bråkade med henne igen!

( Vad kan man lära sig av detta? Hennes tolkning är att: samla inte på dig när du blir orättvist behandlad. Säg ifrån i tid. Annars "svämmar bägaren" över och det kommer mer tillbaka än det som var tänkt)

Liten Annette tyckte om att passa barn. De som var mindre än henne. Redan då fanns kärleken för barnen.
Och Ulf som gick i samma lekskola hade en lillebror som hon gärna fick gå ut och gå med i vagnen. Mysigt!

Annette ringde på dörren en eftermiddag. Ville passa Anders.
Ulf, hennes kompis öppnar.
-Nä, mamma är inte hemma och inte Anders heller. Men jag kan väl få en puss...?
-NÄ, det kan du INTE.
-Jo, snälla, bara en liten.
-NÄ
Ulf tjatar och försöker dra in henne. Håller fast... Bara en liten, liten puss.

Lilla Annette blir rädd och drar sig loss och springer hem.
-Mamma, Ulf tänkte pussa mig, säger hon gråtande.
-Ja, men fick han en puss då?
Nä jag sprang, men han tänkte ju....!
En puss som var så läskig, så skrämmande och äcklig!

Hon var jätte-rädd för mörker.
Spöken fanns de?
I alla fall var det äckligt och hon tände alltid alla lampor på sin väg om hon behövde gå på toaletten på natten.

En gång sov hennes kompis över, som också heter Annette.
I mörkret hör de något som låter,
något som rör på sig.
Annette vad gör du?
Jag gör INGET, men Annette vad gör du?
Jag gör INGET.
Så blir båda två helt vettskrämda tills Annettes pappa börjar skratta.

I smyg har han bundit fast en fiskelina i en stol. Utan att någon märkte.
Utan att något sågs...
Ja när de båda Annette lagt sig drog han sakta, sakta.
Och då trodde de verkligen att spöken fanns...
Och pappa blev utskälld!

Lilla Annette växte och blev äldre. Men till längden sett var hon alltid bland de minsta. Modet blev lite bättre, även om hon ver en "fegis"
I sjätte klass var hon faktiskt med på roliga timman. Det var en pjäs som handlade om en pojke som började dricka öl och bära sig illa åt.
Stolla-Otto kallades han.
Annette levde sig faktiskt in i pjäsen och fick klassen att skratta.

Fast namnet Otto, ja det fick hon bära med sig genom hela skoltiden. Det blev hennes smeknamn efter detta. Hon fick t.o.m. "grattis på namndagen" den 9 april. Och än idag finns det faktiskt några få som kallar henne det emellanåt.

I högstadiet händer mycket.
Barn växer och kommer in i tonåren. De förändrar både till det yttre och det inre. De får nya ideer, nya intressen.
Många umgås med de äldre killarna i åttan och nian.
Klassen börjar delas i "grupper". De som är "tuffare" och de som är "fegare".
Annette tillhörde den "fega sorten"
Aldrig att hon skulle vilja umgås med de äldre. De verkade skrämmande och farliga. Vissa sniffade, vissa söp, vissa hånglade och vissa började ha sex.
Och det fanns ju tjejer i klassen som hängde på dem.

Men ALDRIG Annette. Hon var livrädd för detta!
Hon började i stället gå på dans-kurs med några andra i klassen.
Tango/ foxtrott/ vals och bugg.
Det verkade till en börja lite löjligt, men intresset växte medan dansen gick bättre och bättre. Där verkade killarna heller inte så farliga.

Ja intresset var så stort att hon forstatte kurs efter kurs, bara för att få gå och dansa. Varje söndag i några år.
Och det fanns en speciell kille som var så söt - Fredrik!

De tittade i smyg och dansade då och då.
Fast två väldigt blyga ungdomar.
Tills en gång.... Ja det var avslutningsdans.
Ett band var inhyrt och det var dans hela kvällen tills in på natten.

Fredrik bjöd upp och de dansade.
Sen helt plötsligt och väldigt snabbt när dansen var slut kände Annette något hon aldrig känt förut - en tunga i hennes mun.
Och sen var Fredrik borta.

Annette blev först förvånad och chockad. Sen rusade hon till sin kompis (som var några år äldre).
- Ingegerd, jag tror jag har fått en kyss. För det är det väl när man känner en tunga i munnen, eller??????

Ingegerd skrattade och sa:
-Visst Annette, du har fått din första kyss. Minns den! (och det gör hon)

Fredrik bad sen om Annettes telefonnummer. Och självklart fick han det.
De skulle ju ses igen.
Så blev det.
Parkahallen nästa helg.
Några danser, men inte mycket prat.
Sen hamnade de i en soffa.
Kyssstes och kysstes och kysstes.
Wow, det var ju jätte-mysigt. Inte alls så äckligt som hon förut trott!

Men de båda var så fruktansvärt blyga. Vad säger man till någon som man inte känner så väl? Ja det blir pinsamt till slut. Värre och värre när minuter blir till timmar! Och kyssarna räddade sitationen. Man kan ju ändå inte prata när man gör sånt! Timme efter timme tills Annettes pappa hämtade henne när Parkhallen stängde.

De träffades en gång till. Då skulle det bli bio.
Film och några kyssar i mörkret. Sen
-Hej då, vi hörs.
Men de träffades inte igen.
De kunde inte komma över sin blygsel någon av dem.
Men Annette hade 2 saker hon gillade :
dans och kyssar ;-)

Fast gud nåde den som försökte nåt mer.
Nä,nä,nä!
Det var hon inte mogen för och det skrämde.
Då försvann hon. Åkte hem till "sin trygga tillvaro"
Hon kunde bara lyssna på sina vänner och deras berättelser om hur det var. Men nä, usch och fy! Det ville hon inte!

Ja en dag träffade hon i alla fall en kille.
Någon som skulle bli hennes första stora kärlek.
Han var från Grekland.
Och "det" hände visst när de hade hållt ihop ett tag.
Men gillade hon det?
Nja..... väldigt oerfaren och lite blyg fortfarande.
Det blev lite missuppfattningar och lite bråk emellanåt.
Men de löste det och allt blev faktiskt perfekt!

De höll ihop i 4,5 år. Greklandsresor varje sommar. Både med bil och med flyg.
Hon lärde sig att verkligen älska detta landet och det finns för alltid i hennes hjärta. Och språket, ja det klarar hon lite grann. Men mer och mer när minnen kommer åter och hon är i Grekland ett tag.
Älskade underbara grekland!

Men vackra sagor tar också slut.
När en kille börjar på Chalmers och skolan tar väldigt mycket tid.
Annette jobbar. Träffar nya vänner och de får mindre och mindre gemensamt. Nästan aldrig någon tid ihop. De glider isär.

Men det viktigaste. De är fortfarande vänner!
Annette har besökt honom i Grekland och han har besökt henne här. De håller kontakten hela tiden. Antingen via mail, men oftast i telefon.
Och det sker regelbundet!
De är mycket goda vänner!

Liten blir stor och åren går...
En dag säger hon ja i kyrkan.
Fastän hon trodde ett tag att hon skulle bli en gammal ensam kärring och aldrig hitta någon. Hade gett upp hoppet att hitta kärlek.
Men det ska man inte göra.

Magen växer medans Annette har fullständigt "dille" på wienerbröd.
Hon försöker hålla sig till 2 om dan.
Men ofta blir det 5-6 stycken.
Och Annette blir nu "tjocka Annette" med 23 kilo extra att bära på.
Och de är inte lätta att bli av med ens när en söt liten tjej tittar ut och välkomnas till världen 13 dagar för sent och med kejsarsnitt.

Och så rädd hon var när den lilla blev undersökt och något var fel på höfter och det knakade....
Reumatism skriker i hennes huvud.
Har mormors sjukdom gått i arv?
Nej, "bara" s.k. höftledsfel. Och den lilla söta får ha benen i en ställning i ca 6 månader. Sen är hon helt ok igen.

Men ammas ville hon bli varannan timme.
Mammas tutte var så varm och go att hon alltid somnade. Blev aldrig riktigt mätt innan "John Blund" kom.
Dag som natt i flera månader....
Sov hon någon gång längre gick mamma och lyssnade på att hon verkligen andades. Ibland ruskade på henne för att vara riktigt säker.

Underbara lycka att bli förälder.
Äntligen!
Och inte heller det trodde hon skulle lyckas.
De försökte ju i flera år och gick på undersökningar för att kolla om det var något fel.
Fel igen.

Sen när väl amningen avslutades efter ca 9 månader,
Ja då var det ingen ide att skydda sig.
Det skulle väl säkert ta flera år innan det blev ett syskon ändå.

Ha ha, hon hade fel igen.
Hon blev på smällen direkt!
Men denna gången utan ett enda "dille".
Det var skönt att slippa!

Och alla som sa att det säkert var en pojk.
Nu var det andra som hade fel.
Lillasyster tittade ut nästan 10 månader senare.
Ja hon fick gå 3 veckor extra och pusta och frusta.....
Och undersökningar för att se så att barnet mådde bra.
Och jösses sånt litet barn det skulle bli.
Alla ultraljud vareviga dag och alla sa samma sak.
Det blir en mini-bebis det här!

Hur Annette mådde spelade ingen roll och hon var grinig!

Flera gånger fick hon åka hem igen och vänta.
Sista gången var hon riktigt ilsk och sa :
-Jag vägrar gå härifrån.
Blir det inte barn idag så får ni skära upp mig och plocka ut det.

Men ännu en söt liten tjej kom faktiskt den morgonen.
Och då var det många som stirrade.
Kolla hennes fötter,
kolla hennes händer.
Jösses vilken stor bebis.
Kom hit och titta får ni se vilka stora fötter!!!!

Vart var mini-bebisen?
Inte i Annette i alla fall....

Ja åren fortsätter att gå.
Men hon tror ibland att hon är en tonåring, känner sig så i alla fall, hi hi.
Hon umgås med sina döttrar och deras kompisar.
Alla har de väldigt kul ihop.
Och hon fick lite extra barn "på köpet" med åren.
De som gärna kallar henne mamma.
De som gärna går till henne för att prata.
Ja precis om ALLT. Sånt ungdomar vill fråga och undrar. De som de inte vågar eller kan prata med andra om.

Och Annette är en singel som lärt sig att trivas med detta.
Viktigast är barnen och Annettes vänner!

Och...
...Livet och kärleken till det:
En sten så mjuk och härlig
en trädrot med sina former
svamp och bär i skogen
tystnaden
musik med rytm och härliga texter
att springa i regnet med så lite kläder som möjligt
rulla sig i snön efter att bastubad för att rusa in i värmen igen
att hela tiden upptäcka nya saker
mörker är inte längre så skrämande
och allt som gör livet till något ännu mer.

Hon har gått igenom mycket genom åren
Mycket mer än vad som beskrivs här.
Svårigheter och lycka.
Och allt tar hon med sig som erfarenheter på sin vandring genom livet......