Vince Artosic:
Gender - Male
Age - 30
Country - United States of America
City - Anchorage
Skincolor - White
Haircolor - Black

Flyget började sakta sänka sig mot den snötäckta marken. Joakim såg med fasa hur hans dröm om stekande sol och långa stränder försvann i takt med att planet kom närmre och närmre landningsbanan.

Planet stannade lugnt och en svart limousin kom körandes emot det. Sakta fälldes trappstegen ut genom den öppnade dörren, och en man i svart kostym klev in i planet.

• - Okej, ni har lyckats fånga mig, vad vill ni veta? DI:s hemligheter? Sa Joakim uppgivet och såg på mannen som brast ut i skratt.
• - Hello, Joakim, välkommen till Alaska, sa han och sträckte fram handen.
• - Alaska? Jag skulle ju till USA? Svarade Joakim och skakade hand med honom.
• - Vi är medlem i de förenta staterna sen 1959. Jag heter Vince Artosic och är USA:s säkerhetsansvariga, sa han och log.
• - Jaha, där ser man. Och varför ligger USA-filialen i Alaska? Borde det inte ligga typ i mitten av USA? Frågade Joakim och reste sig upp från sin passagerarstol.
• - Jo, men Alaska har visat sig vara ett passande ställe att vara på. Avskilt, och inte riktigt fiendens första tanke på vart vi skulle placera filialen. Men låt oss gå nu, sa Vince och gick i täten mot limousinen.

Joakim tog sin väska och följde efter. Chauffören tog snart väskan av honom och lade den i bagageutrymmet.
Han såg omkring sig. Snö och is på fjälltoppar omkring honom. Inget annat.
Chauffören stängde bildörren efter honom, bilen körde iväg och så fortsatte resan.
Efter cirka 2 timmar hade det hunnit mörkna och de kom fram till ett inhägnat område innehållande en massa små barackliknande hus. Scenen var som hämtad direkt ur Rysslands fattigaste krigsområden.
Röken bolmade ur skorstenspiporna, och utanför ett hus stod en man och fyllde en hink med vedträn.
Den svarta limousinen bröt stillheten då den sakta gled in på området. Vince och Joakim klev ut och började gå mot ett av husen. Vince öppnade dörren åt Joakim och han steg förväntansfullt in.
Känslan av nybygge och exklusivitet försvann helt och hållet då han fick se att insidan var lika sliten och gammal som utsidan. Antagligen hade ingen brytt sig om att göra om därinne sedan fyrtiotalet.
I ett hörn stod ett stort bord med tre datorer på, i ett annat hörn var en liten kokvrå. Längs med ena väggen var det två våningssängar och i mitten var det en soffa och ett litet bord.

Vince satte sig ner i soffan och visade åt Joakim att göra detsamma.

• - Vi kommer naturligtvis inte att göra något ikväll. Istället hade jag tänkt att du skulle få installera dig i det hus som är iordningställt för dig, och försöka få en god natts sömn, för vi har mycket att göra imorgon, sa Vince.
• - Ja, det låter som en bra plan, svarade Joakim och log.
• - Ditt hus ligger alldeles intill det här. Och jag finns här ifall du behöver mig, fortsatte Vince.
• - Så trevligt. Ja, då går jag väll in till mig då, svarade Joakim och reste sig upp.
• - Sleep tight, sa Vince och reste sig även han upp.

Joakim lämnade Vinces hus och gick in i huset intill. Det såg ungefär exakt likadant ut inuti, fast mer välstädat. Det märktes att de hade försökt göra det bästa av situationen åt sin gäst, och han uppskattade det, även om han hade väntat sig något mycket bättre.
Det verkade som om han hade hela huset för sig själv då det var bäddat och tomt på personliga tillhörigheter. Det brann en brasa i en liten kamin med en hink bredvid, som innehöll vedträn. Han plockade upp ett vedträ och stoppade in det i kaminen.
Han satt och stirrade in genom luckan en stund medan han tänkte på hur dagen hade varit.
Händelserik, naturligtvis. Men besvikelsen stod honom ändå upp i halsen. Besvikelsen över att hans ankomst inte blivit lika stor som han hoppats. Att det inte var en strand på Hawaii han anlänt till. Att det inte var ett palats han skulle bo i. Men samtidigt kunde han inte annat än le åt saken. Han hade ju åkt iväg på sitt första stora uppdrag. Han var ju här som huvudsäkerhetschef över DI. Han var ju boss över dom allihopa om man valde att se det på ett visst sätt.
Joakims komplimanger till sig själv höjde honom till skyarna då han sakta somnade in framför brasan.