Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Efter år av självdestruktivitet och medberoende har jag börjat jobba med mig själv.......ser mig själv......känner att jag hängt på mig massa förklädnader och olika roller för att överleva.....nu måste jag klä av mig för att leva.....


Jag vaknar....

Sekunder, minuter, timmar.........dagar, veckor, månader....
År av drömmar om då och sen, en flykt från nu och mig själv.....
Jag har sprungit på fel vägar, tänkt fel tankar, gjort fel saker........
Vägar jag valt för att någon sagt att det är dom jag skall gå...
Tankar jag haft för att någon lärt mig att tänka så.....
Saker jag gjort för att jag inte vetat bättre.....

Att plötsligt inte veta vem man är, att inte kunna känna sitt hjärtas röst...
Ett uppvaknande ur en flykt som pågått alldeles för länge...
Jag klär av mig naken och står här med alla mina sår.....
Regnet som med all sin visdom renar och helar mig svider när det letar
sig in i mina brustna kapillärer.....

Att vakna och inte känna igen sig, att famla i ljus som inte är det mörker
man alltid identifierat trygghet med.....
Att bli barn på nytt och börja leva igen....det är min enda räddning....

Att våga stå här naken och vakna......




Fri vers av TOVE FRANK
Läst 349 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-01-12 09:47



Bookmark and Share


  Michaela Dutius
Vilken visdom du nått - och du beskriver den så starkt i din text!
2008-01-12

  Larz Gustafsson VIP
Här lyfter du fram en väldigt viktig tanke: att bli avskalad för att kunna gå vidare. Att våga möta sanningen om sig själv.
2008-01-12
  > Nästa text
< Föregående

TOVE FRANK
TOVE FRANK