Vinden som stod stilla

som en hägring i Norrlands skogar.

Kastvindar i solskuggiga tallskogsgrenverk

Det var en alldeles vanlig dag,

en sådan där allt eller inget kan hända.

Sjungande björnen sover, den kan vi alla,

den som vi nynnar med alla våra barn och barnbarn.


Minns björnhonan

visslande på sin kiddy

det ekade över stenars gröna mossa

och dess ekon steg högt upp över trädtopparna.

Jag vandrade på en jordig grusstig med några stubbar.

Ville inte bära på gevär för att bära hand

på de vilda djuren björn och varg i naturen.

Åter och ännu hör jag björnhonans skarpt manande böner

och hur hon får björnungen att lystra till lydnad.

O tall, jag greppade din brokiga trädstam

med skrovlig tallbark, jag klättrade uppför dina fästen

med mina klättersteg tills jag var högt uppe i din trädkrona

för att se björnens ilskna och trilskna läten

vid just detta träds rötter,

de som förgrenar sig i underjorden

bland rovor mull sten och mossa.


Visslande viskande varmt talade jag till björnhonan

Bara man är varlig jag är inte farlig

vaggande henne till ro i sitt lugna bo.

Och se bara hur björnen vände sig om.

Enkelt i en annan riktning.



Minns också Selmas björn.

Hennes björn som är så fredlig i sitt ideliga bo

invid barkträdens kvistar som tyngs ned

mot marken av snötäcket. Och Se!

Bara hur snöstjärnorna gnistrar av silverguld i månens ljus.

Det hörs tända tusen juleljus ur husens fönster i fjärran.

Människa som möter björnen därute i snårig skogsmark

tar fram sitt gevär---

fruktan och överlevnadsvilja skjuter vilt i julefriden.

Fullträff!

Mitt i prick i röda hjärtat.


Så- Som ljusstrålen i poetens Sinn

und Freiheit.


Minns björnen som var på krigsstigen.

T. Mann kallade björnen för Dr Faust.

Han bits >>aj aj aj poff>>

blodig flyr jag kavlande uppför skrovliga

mossiga barkfästen ---

Vänd om, så vaggar jag honom till ro.

Björnbären som jag med bara händer

plockade från björnbärsbuskarna

under en skogspromenad

ligger ännu i fryspåse i frysen

i väntan på att tinas och förtäras.

Därhemma, alltså, hemma i huset på kullen.

Jag lägger mig i lugnets vrå

ned under varma täcket i min himmelssäng,

ett tunt vitt silkesskynke fladdrar av friska vindar

i öppet fönster.

Sömnen kommer till mig i jämna nattatag

remsömnen passerar tidig natt dröm väck mig dröm

eld till aska

ur aska lägger jag på ny ved

till lägerelden som tänds en gång.


---

Jag säger:

\"Min dikt är fullbordad,

i samma betydelse som att

den är sann & skriven men ännu inte färdigläst\".


Var är jag imorgon?

Åter hemma i mitt lilla kyffe.


Vad drömde jag?

Om kastvindar

minns dem som evig barrskog---