Vi kan ligga snällt och vänta
men vi kan inte alltid veta
det är inte vi som bestämmer över tiden
stilla ligger jag och tvekar
i min sköna säng med kuddar utspridda
jag lyssnar till fönsterbäckets gäster,
fågelsång är något som känns vårligt
och värmen tar sig på mitt fönster,
agerar som ett förstoringsglas
som jag använde när jag var barn
ljusets hastighet gjorde min kropp varm
min tankar blev en svimfärd
och jag vänder mig om
för att svalkas.

Det kan gå flera timmar
men jag försöker blunda ändå
jag kan tänka mig tilbaka,
sist jag minns log min mormor
nu är hon den som vakar
jag sätter mig upp
för att ta fram orden ur min mun
mitt täckte drar jag över mitt ruffsiga hår
och gömmer mig för spindelväv
jag tände ett ljus
samtidigt önskade jag att du var här.

Jag kan fortfarande höra hur fågelhonan vill in
med min bara överkropp sneglar jag dit
tar några steg och öppnar fönstret
som har två hakar med sprickenfärg
luftens vän min fågel
kände mig igen
äntligen var jag funnen
av en vän-