Vi var två sandkorn
som när det blev oväder
jag for ner i en skreva
och du for bort med vinden.

Så snabbt förändras livet
vi är och så är vi borta.
Skilda från varandra
kanske för evigt.

Om vi var ensamma
kanske vi fann varandra igen
när vinden bedarrat.
Men det är nog
att hoppas för mycket.

Världen är en stor sandöken.
där två sandkorn
på villovägar
är förlorade för evigt.

Skilda från varandra
långt bort att ingen tid i världen
räcker till för att finna den andre .

Så var vi skilda åt
utan att det var meningen.
Jag fast i en skreva
och du borta med vinden.