Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När jag började frossa i minne från när jag var liten. Min morfar var och är en stor del av mitt liv, och han är verkligen värd den här dikten.


Till Morfar

Vi kan ju citera hela Lejonkungen du och jag, eller hur?
“Jag är mätt som ett svin.”
“Pumba, du är ett svin!”


Och jag kan ibland när jag går förbi Statoilmacken,
Komma och tänka på klubbhuset.
“Morfar, morfar. Kan vi inte gå till klubbhuset?”
Det var inte förrän jag blev lite äldre som jag fatta att
egentligen var det ju bara en Statoilmack.

Och när du hämta mig och Alexander hos Monika.
Och Alexander var i vagnen och vi körde iväg honom,
Och släppte vagnen,
För att sen ta tag i den igen.
Sen gick vi till Rossies,
Och köpte en sån där klubba.
(Det heter snusklubba, det vet jag nu.)

Och alltid när mamma hade målat naglarna på mig,
Sa du att man klämt fingrarna.
Och jag blev alltid lite irriterad.
“Nej! Det är ju nagellack!”
Sa jag, den där katiga, tjatiga femåringen.

Morfar Janne.
När jag får barn ska vi se på lejonkungen,
Vi ska gå till en Statoilmack och köpa klubbor,
Så det blir klubbhuset.
För så gjorde ju vi,
Och det var ju alla rätt.
Ett MVG+




Fri vers av JohannaCarlsson
Läst 1573 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-09-04 19:30



Bookmark and Share


  Mr Lindemann VIP
Jodå
Bra är den då
Lite kort, kanske?
2008-09-06

    sunnanvind
Jättefint om dig o morfar! Applåder!
2008-09-04

    mr cloud
så underbar,
älskar allt !

slutet är bara för bäst !
tummen upp ! :D
2008-09-04
  > Nästa text
< Föregående

JohannaCarlsson
JohannaCarlsson