1
solen:
vattnar husen
i hopp om att de ska växa
det är en gammal vana bara

2
i bilen
sitter en dam i röd jacka
den passar
huden
lacken
tungan
ögonen

3
fotstegen fylls på
ingen känner längre igen dem
de har mönster
medelanden till eftervärlden
välden efter den stora katastrofen
kommer att tolka dessa mönster
hitta den dolda meningen
vissa kommer att dyrka
nicke
som solgud

4
fötterna hos miljoner människor
har brutit komunikationen
de talar inte om
att det är fotstegen
som ligger under gatorna
som får dem att värka
som får dem att gå
för fort

5
fötterna går för fort
för att hinna komunisera

6
solen som lyser genom hålen
i ozonet
bilarna som gasar genom
hålen som bildas
där husen slutar bygga
ansikten som utsöndrar salt
som dras ut genom porer
av solen som reagerar med lacken
på bilen och morgonluften
som den smakar
indränkt i rengöringsmedel och bil

7
när staden vaknar faller stenarna uppåt
sugs tillbaka in i hörnen
tar tillbaka allt den sagt
när den talade i sömnen

8
sömnen ligger som en hinna
en såpbubbla
som skiljer människorna
från sin omgivning

9
dagens hinna:
staden utgör ett fasettöga
en enda stor såpbubbla
avskärmad från landskapet
som omger och möjliggör den
en egen bubbla för varje verklighet
som de skapat mellan sig och i varandra
rädsla vibrerar i väggarna mellan bubblorna

när den tränger in
destileras den
ibland bara rädsla
ibland paranoia
ibland hat
ibland en längtan
att kunna överbygga avståndet
som de inte förstår

10
nattens hinna:
i sömnen faller ögat
lägger sig som ett täcke
som staden drar över sig
för att kunna sova
efter ännu en stressig dag
i lägenheterna läggs öga i öga
och väggarna blir drömmar