Vill du veta
hur det låter
när världen liksom går sönder
medan vi åldras
så sätt dig
bredvid mig
och andas
för än så länge
är det för tidigt
att räkna
till sista andetaget
så jag berättar
hur jag försökt vara
dotter
barnbarn
syster
mamma
flickvän
kompis
älskarinna
ett ligg
och jag glömde bort
att bara vara jag
och åren gick
medan dagarna kom
och lämnade liv
i händelser
som kanske inte alltid var så lyckade
genomtänkta
och ok
ibland ville jag en sak
men gjorde annat
för att få tiden att gå
utan att förstå
att tiden gick och jag blev kvar
och ibland sprang jag
sicksack
rätt in i olyckor
konstiga relationer
in i väggar
hade sönder
huvudet
sa de
och jag tyckte det lät poetiskt
djupt och bra
och när jag ibland
rasade ner
i vikt
anorexi
ropade de
och jag fanns
på riktigt
tyckte jag
för de såg mig
men nu
när jag verkligen behöver
få sitta
luta mitt trasiga huvud
mot någons axel
och gråta
så vet jag plötsligt inte
vem jag kan ty mig till