I spänd förväntan,
jag sitter och skriver.
Ty snart är allt vi vet,
allt vi håller kärt.
Intet.
Intet värt.

Jag såg en stjärna falla.
Jag tror du såg den med.
Den föll från en himmel mörk,
en himmel utan stjärnor.
Ty de andra har redan fallit.

Runt omkring mig är människor.
Nej, inte människor.
Skuggor.
Skuggor av sina forna jag.
De är förstörda av sorg.
Sorg och skräck.

För som jag skrev.
Snart är allt vi vet,
allt vi håller kärt.
Snart är allt intet.
Intet värt.