Allt började en kall blåsig dag i mitten av december. Med frosten som har satt sig på
köksfönstrets glansiga yta. När morgon ljuset höjer sig över huset gren.
Blir frosten på köksfönstret lika klar blå som av is . Jag gick in i
köket för att sätta igång lite kaffe. Jag kollar runt i hela köket för att hitta kaffe.
jag visste att jag stall det här någon stans, men vart?. jag fortsätter och kolla runt omkring
i hela köket, ja nu minns jag. jag ställde den ju i skafferiet, hur kan jag ha glömt det.
jag köpte ju precis nytt kaffe igår. jag öppnar kaffe paket, och känner doften av ny malna kaffet
medan jag häller upp vattnet i kannan och häller över det i kaffekokarn. med måttet av
ungefär fyra stycken koppar. Och måttet med kaffe för cirka sex personer. jag börjar höra bruset av vattnet som börjar koka upp och rinna genom filtret och droppar ner i kaffekanan.

Jag satte mig
ner vid köks bordet för av väntan tills kaffet blir klart. Och ser ut genom köksfönstret
Och ser snön som faller lika lätt som en fjäder mot marken.
Med vatten som rinner ner för stupröret och skapar små istappar. och snön söm lägger sig som ett klart vit täcke över
hela gräset på trädets toppar och ytan av den frusna sjön utanför fönstret. Med ett vitt täcke som sträcker sig över hela horisonten. Av tanken hur länge jag har levt och hur mitt liv ser ut och

Mitt namn är james locks. mitt liv började som inget annat
allt började en dag inte lik någon annan. av allt som hände. minns jag allt som det var igår.
ett minne jag har så starkt men det låter kanske helt absurt om jag berättar av vad jag minns. månen låg högt på himmelen. Raketer smällde. folk sprang omkring av glädje och
väntan. Väntan på att det ny året skulle komma. av tiden som. och tiden som gick. Av väntan av Glädje och sorg. tiden som gick alla fel man gjort. men av det nya som kommer. Man brukar säga. av ett barns födelse på en dag som denna. Skulle vara mer av ett större mirakel . tiden kom tiden gick. Allt hände fem minuter innan midnatt. Då allt inträffade.
Då jag föddes Bara en minut. jag menar bara en exat en minut innan midnatt just denna dag. Då min moder födde mig. Av ett skrik. Av smärta. Skrek av en smärta så outhärdlig.
Jag vet inte hur man ska kunna beskriva smärtan av att födda ett barn. Men vad jag jag har sett. och hört. Kan det inte vara speciellt skönt. Men av alla män. Som sak försöka jämföra.
Av att det känns som ett hundra pung sparkar. Varför jämföra smärta. det ses himla orimligt. Det tycker jag i alla fall. Men av av att födda ett barn är inte bara samt smärta .
Men det kan nog också vara värt det. Av alla de barns som min fader och moder redan hade. tyckte dem att jag var mer speciell än någon annan. Men jag förstod aldrig varför. För än till idag. Av allt som hände och allt tid som kom gick förbi hade jag ett väldigt värdigt och bra liv.
Jag hade två bröder. En mor som älska mig och en fader. En fader som jag inte har ett minne av. Allt en ung pojke begär är att ha en fader som står vid ens sida hela vägen ut.
En fader som säger, jag är stolt över dig Och jag älskar dig väldigt mycket. Jag vet att min mor var stolt över mig. Jag såg det i hennes ögon. Men av mina bröders vägnar. Vet jag inte 
riktigt vad dem höll på med under alla dessa år. Ner jag yngre ungefär tio år. Höll dem
alltid på med en massa hyss. Och försökte göra sig märkvärdiga. Men det gick alltid som dem ville. med av alla dessa försök gick det bara åt skogen. MEn av många deras försök så blev det verkligen bokstavligen åt skogen. Min äldsta bror var ganska kompetent. Men ibland märkte man verkligen inte det. Ben. som han heter. försökte verkligen, men det gick ofta åt skogen. En gång försökte han laga min faders gamla bil. Han trodde han hade allt på plats. Men när han skulle köra upp bilen och kolla om den fungera. Så hade han glömt en sak. Han hade glömt att sätta ditt broms klossarna på bilen. Och den gång gick det verkligen åt skogen. Han bröt två revben och ena armen. Min andra bror var alltid den som var mest hjälpsam inom hemmet. Med att laga mat städa och lite till. Men en gång råkade Alex ta
fel på råttgiftet och saltet. Jag han se hans misttag innan han tog livet av hela familjen.
Han bad mig att inte säga något. För då skulle han aldrig få hjälpa till i hem sysslorna något mer. Och allt han ville var att inte göra mor besviken. Jag sa. Självklart ska jag inte säga något. vad annars har man bröder till om man inte hjälper varandra. ‘‘ tack så mycket. tack 
jag lovar att inte göra några fel igen’’. Åren gick och allt var bra tills en dag. En dag då allt bara gick fel. Alex hade glömt att öppna luckan till skorstenen så att hela huset bara blev fyllt med rök. Efter ett tag började också elden ta tag. Och gnistor från elden slog ut mot mattan i vardagsrummet och mot bordet. Elden tog sig väldigt snabbt. Jag försökte se till så att alla han ut innan branden skulle bli värre. jag vet inte vad som hände men allting blev bara svart. Kändes som jag blev helt kvävd. Röken hade kommit in i mina lungor och jag orkade knappt ta ett ända ande tag. Jag började sakta men säkert. Dragande mot vägen ut mot hallen ta mig ut därifrån. Känslan av att nästan bli kvävd till döds. Jag trodde alla hade klarat sig. När jag hörde ett dånande skrik komma inom lågorna. det var Alex. han skrek på 
hjälp flera gånger. Det sista jag såg var ett par klar blåa ögon. Och ett rop av hjälp. Jag ville
hjälpa honom men det var försent. Elden tog sig för snabbt. Jag kan fortfarande minnas hans blick. Och fortfarande höra hans rop på hjälp. Det var dagen jag miste min bror. en del av mitt hjärta. Och en mycket betydelserik familjemedlem. Men 
jag minns inte så mycket alls av begravningen: jag gick där ifrån precis då prästen börja 
tala. Allt jag minns var en vitkista och blommor i alla dess färger. Jag kände mig för skyldig för min brors död. Jag klarade inte av det. Och stod inte ut att ens tänka på det. Jag kunde ha gjort så stor skillnad. Jag kunde ha räddat honom. Jag kommer aldrig glömma den blicken han gav mig. Och hans blåa ögon.