det är inte så lätt att hålla tankarna i schack
ju mer man försöker
desto längre bort dit de inte får gå gör de

saker är så tunga att bära
att dammarna brister
och hotar att dränka mig
i mina egna djupa salta vatten

ungefär som en Alice i Underlandet
flyter jag i flaskan jag nyss drack ur
kan inte bestämma om jag ska vara stor eller liten
det är lättare att överleva som stor
men det är färre som försöker hjälpa

jag gråter nästan jämt
i ögonblicken när jag blundar glömmer jag till och med bort varför
det gör att jag vill ta till både det ena och det andra
destruktivt vill jag bara få bort det svarta
oavsett hur