över tärnornas glitterscen
spänner det höga blå sitt tak
över lövsusets orkesterdike
i strandkanten
och över bergets hjässa
 
sidenmjuka vågor smyger mjukt
intill badstenens trappsteg

kylan tar andan ur mig

ett hisnande ögonblick

av kristallstänk

så finner blodet rytmen
i en omfamning

solreflexer dansar som eldslågor
över bergets skrovliga sida
allt är som förr
lite frostsprängt
men annars
som förr