Jag har flytt hela mitt liv
från en plats till en annan.
Flytt från barndomen
och den ångesten
som har förföljt mig.
Sedan flydde jag från tonåren
ville bli vuxen så fort som möjligt,
men ångesten följde efter.
Fann kärleken och flyttade ihop
men fann ingen ro.
Flydde igen och kärleken
följde trofast med.
Men ångesten försvann inte
och jag flydde igen.
Kände mig inte hemma
måste flytta och flytta.
Så en dag efter en flytt som blev
något av en plats,
som trots ångesten
ändå kände som hemma.
Kan nu leva med ångesten
för att jag nu har funnit frid.
Kärleken har varit ett stort stöd
fast hon inte alltid förstått.