Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En bricka i ett spel




Jag lyssnade till våren
som försökte knacka på
men hösten gjorde intrång
satte krokben för oss två

det kunde varit himlen
som sig öppnade till slut
och drömmen som vi drömde
hade kunnat blomma ut

där fanns så många tecken
och vi ville båda tro
att känslorna vi hade
blev vår räddning och en bro

en bro på mörka vatten
men där ljuset tagit plats
fanns inte några hinder
det var bara att ta sats

vår längtan var så stark
men något hände och gick fel
helt plötsligt var jag bara
en bricka i ett spel

jag famlade i mörkret
förstod inte vad det var
och höstens kalla vindar
de gav inte något svar

nu fryser jag av kölden
som har lagt sig inuti
trots att jag börjar fatta
att det aldrig fanns nåt "vi"

det fanns bara en dröm
men det smärtar mig ändå
att mista den jag trodde
att jag kunde lita på







Bunden vers (Rim) av Junitvillingen
Läst 289 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2009-11-12 11:32



Bookmark and Share


  Bengt VIP
Ja, den här var ju felfri och ändå så vacker... :-)
2009-11-17

  sulimaa
Så tufft hjärtat...som du beskriver så naket i denna fina text!
2009-11-12

  walborg
En sorgsenhet i besvikelsen fick bli en fin dikt och en insikt ...
2009-11-12

  Fredrik Stillesjö
Hej "A touch..."

En verkligt kraftprov och väl funna rim! En sångtext som vibrerar av smärta. Hälsar vännen Fredrik
2009-11-12

  T.R Ekman
Vad kan man mer säga än...underbart.Du skriver som ett sinnligt regn om våren.Det kittlar i kroppen,och alla sinnen sätts ur spel
2009-11-12

  ULJO
Jobbigt när tilliten sätts ur spel. Dock har du gjort en alldeles
fantastisk dikt som går rakt ini hjärtat.
Du får bokmärke för den här av mig.
2009-11-12
  > Nästa text
< Föregående

Junitvillingen
Junitvillingen