En bricka i ett spel
Jag lyssnade till våren
som försökte knacka på
men hösten gjorde intrång
satte krokben för oss två
det kunde varit himlen
som sig öppnade till slut
och drömmen som vi drömde
hade kunnat blomma ut
där fanns så många tecken
och vi ville båda tro
att känslorna vi hade
blev vår räddning och en bro
en bro på mörka vatten
men där ljuset tagit plats
fanns inte några hinder
det var bara att ta sats
vår längtan var så stark
men något hände och gick fel
helt plötsligt var jag bara
en bricka i ett spel
jag famlade i mörkret
förstod inte vad det var
och höstens kalla vindar
de gav inte något svar
nu fryser jag av kölden
som har lagt sig inuti
trots att jag börjar fatta
att det aldrig fanns nåt "vi"
det fanns bara en dröm
men det smärtar mig ändå
att mista den jag trodde
att jag kunde lita på